Sida 214
»Se noga efter,» hviskade mjölnaren, »och om du märker några, som äro en half tum större än de vanliga, så knip dem . . . men bär dig inte så fubbligt åt som du gjorde i går, ty då kan jag inte hjelpa dig mer.»
»Har ingen fara,» svarade Stenbocken; »Hvita räfven är ej på gården i- dag, och han är den ende jag fruktar för, ty han har ögon som en katt i mörkret.»
»Hade dem, ville du säga,» rättade mjölnaren, »ty nu glor han väl så lagom.»
»Jojo, så kniper det till.»
»Han var halfdöd i morse . .. har du hört något om honom se’n?»
»Nej, men jag hörde af doktorn, att han piper på sista versen.»
»Skönt... Hvar är lumpsamlaren?»
»Han står der borta.»
»Skynda och säg honom, att han, när fångknektarne komma in med maten, passar på luntan, så att han uppehåller kamraterna på något sätt, medan vi ta våra portioner.»
»Skall ske,» svarade Stenbocken och aflägsnade sig från hufvudmannen.
Denne qvarstod på samma plats, med blickarne på den tillslutna porten, hvilken ledde ut från gården, ofvanom hvars höga och grofva palissadering den mulna hösthimmelen hvälfde sig.
Porten öppnade sig, och fyra fångknektar trädde inom fånggården, tvänne af dem bärande ett tråg med knallar, och de andra tvänne ett tråg med spicken sill, skuren i hälfter. Tvänne soldater af bevakningen utgjorde fång-knektarnes betäckning.
Stenbocken hastade på ögonblicket fram till dem, som buro tråget med knallarne uti, under det de öfriga fångarne, slutna i en ring omkring lumpsamlaren, lyssnade till dc ord denne talade.
»Hå, hvad du har brådtom,» anmärkte den ene af fångknektarne.
»Alltid glupar du först åstad,» tillade den andre.
»Det kommer deraf att jag alltid är den hungrigaste,» svarade Stenbocken, spännande sina ögon i knallarne, hvilka lågo uppstaplade i pyramidform.
Källa: Project Runeberg ·