Sida 213
»Duger inte. .. man kunde missförstå din barm-hertighet. . . Låt honom derför pusta i fred, ty nog har han fått så mycket, att han ej i brådkastet vädrar oss i hälarne, såsom han hittills gjort. . . Om tjugufyra timmar hoppas jag, att vi andas en annan luft än den, som bestås på Carlsten.»
»Det skall bli skönt att få lefva om en gång till här i verlden,» yttrade Stenbocken.
»Tyst, och gå och lägg digl» befalde hufvudmannen; »och glöm inte, när du vaknar, att hänga hufvudet, lik en, som blifvit född utan nackben . .. annars kunde man förlora förtroendet till min armstyrka, och det är nödvändigt, att jag har detta qvar, åtminstone så länge jag bor på Marstrand . . . God natt, Stenbock!»
»God natt, mjölnare!»
Derefter kröp den halshuggne tillbaka till sin förra plats och lade sig der. Snart voro nu alla inslumrade, med undantag af den hängde, hvars qvidande stämma genomträngde de sofvandes snarkningar och råttornas pip i den rysliga hålan.
Tjuguförsta KAPITLET.
Myteriet.
Följande middag, eller under den s. k. mattimmen, voro samtlige fångarne, som vanligt, samlade på de begge fång-gårdarne. På den större af dessa, hvilken innehades af de gröfsta förbrytarne, till ett antal af hundra, stod mjölnaren, som, i egenskap af hufvudman, den sistförflutna natten skipat lag och rätt, på sätt vi känna.
Mjölnaren var inbegripen i ett hemlighetsfullt samtal med Stenbocken, ty, under det de hviskade till hvarandra, sneglade begge åt sidorna för att förvissa sig om, att ingen lyssnade eller gaf akt på dem.
Källa: Project Runeberg ·