Sida 216
att anmärka mot förvaltningen och fångkosten, men ... Ah, nu har jag fått mina fyra . . . förlåten mig, go’ herrar, för det besvär jag förorsakat! ... De här äro så mjuka, att man kan linda dem kring fingret.»
»Äro de mjukare?» frågade fångknekten, läggande fing-rarne på en af de fyra knallar, som Stenbocken tagit; »kallar du det der för mjukt?. .. Aha, din skälm! . .. De äro större än de andra... det var således sjukan, det... jo, du är mig en ljus pojke, du!»
»Herrn har nu alltid ögon att köpa fisk med,» genmälde Stenbocken skrattande, hvarefter han lemnade träget och närmade sig hufvudmannen.
Denne, ehuru synbart likgiltig för allt omkring honom, hade icke lemnat Stenbockens manöver ur sigte.-
»Någon af de här måste det vara,» yttrade Stenbocken till honom; »de äro en half tum längre än alla de andra, och det skulle ju inte vara flere än fyra sådana.»
»Nej.. . och alla fyra lågo bredvid hvarandra?»
»Ja... det var emellertid ett satans besvär att ta reda på dem ... jag begriper ej hvartill fyra skulle tjena ... en hade varit tillräckligt.»
»Du är dum ... en enda, olik de andra, skulle ha väckt uppmärksamhet. .. Gif hit dem nu, men forsigtigt, så att ingen sticker sin näsa mellan våra.»
Stenbocken lemnade de fyra knallarne till hufvudmannen, hvilken stoppade dem hos sig. Under tiden utdelade fångknektarne den medburna fångkosten åt det öfriga sällskapet.
Hufvudmannen begaf sig afsides till ett hörn i gårdsmuren och klämde med fingrarne sönder den ena knallen efter den andra. I en af dessa upptäcktes en papperslapp, på hvilken funnos några skrifna rader.
Sedan hufvudmannen genomögnat raderna, stoppade han papperslappen i sin mun, tuggade och sväljde ned den.
Detta var i grefvens tid, såsom det heter, ty en af fångknektarne närmade sig nu hufvudmannen.
»Jag har något högst angeläget att säga kommendanten,» yttrade mjölnaren.
»Hvad är det för godt?» sporde fångknekten.
»Det får ni fråga kommendanten sedan,» svarade mjölnaren.
Källa: Project Runeberg ·