Tillbaka Read Runeberg

Romaner 2. Första älskarinnan

Originalsida 219
Originalsida 219
Originalsida 218
Originalsida 219
218–219

Sida 219

Derefter, fattade han krukan, förde den till sina läppar och tog några väldiga klunkar.

Stenbocken och några andra fångar, som derunder närmat sig hufvudmannen, mottogo krukan ur dennes hand och tömde återstoden.

Detta sätt att smuggla in bränvin till fångarne har med stor fördel begagnats på flere fästningar inom riket. Visserligen kunde en fånge af fångvaktmästaren, hvilken hade rättighet att hålla marketenteriet åt fångarne, bekomma så mycket bränvin, som önskades; men enär priset på den begärliga varan, beroende endast af vaktmästarens godtycke, ofta föreföll en hushållsaktig fånge för högt, så sökte han på andra vägar och till billigare pris förskaffa sig sitt erforderliga qvantum.

Fångkosten var nu utdelad, hvarefter fångknekten och de begge soldaterna marscherade af, tillbommande porten efter sig.

»Riktigt gräddad?» hviskade Stenbocken till mjölnaren.

»Riktigt gräddad,» svarade denne.

»Och bagaren sade?»

»Klockan åtta i afton.»

»Skönt!. . . Den bagaren talar som en gud.»

»Tyst! .. . Man ger akt på oss,» varnade Broms.

»Klockan åtta i afton,» hviskade Stenbocken till lumpsamlaren, hvilken i detsamma nalkades de begge kamraterna.

»Ah!» svarade Olsson, blinkande glad mot mjölnaren. Broms blinkade tillbaka, men tog sig derefter om skägget och såg tankfull ut. .

Efter ungefär en half timmes förlopp öppnades samma port ånyo, och samma fångknekt, med hvilken mjölnaren språkat, inträdde på gården, åtföljd af två soldater.

»Broms!» ropade fångknekten; »jag har befallning från kommendanten att föra dig till honom.»

»Mig?» frågade mjölnaren med låtsad förvåning; »livad kan han vilja mig?... Hvad har jag för otaldt med kommendanten... Nå, det var kostligt!»

»Det angår mig inte ... kom nu bara!» befalde fångknekten; »har du ondt samvete, så bered dig på en liten dans med hasselkäppen ... framåt marsch!»

Mjölnaren med sin bevakning satte sig derefter i rörelse och lemnade gården.

Källa: Project Runeberg ·