Sida 240
Derefter ryckte fångarne af de slagna deras kapprockar och tschakåer, kostymerade sig i dessa uniformspersedlar och fattade hvar sitt gevär samt satte sig i rörelse mot Kungsporten, Broms först och de begge kamraterna efter.
Denna manöver 'gick hastigare än vi nu hunnit ned-skrifva den.
»Wer da!» ropade posten, som stod vid denna port.
»Patrull!» svarade'Broms, utan att darra på rösten.
»Patrull förbi!» ropade posten, hvarefter banditerna trädde ut genom fåstningsporten med vanliga taktmässiga marschsteg.
På detta sätt passerade fångarne grafvar, hvalf och redutter förbi den ena posten efter den andra, utan att någon eller något hejdade deras marsch. Ankomna till Sankt Hriks grotta eller Själakistan, såsom marken deromkring benämnes, påskyndade banditerna sina steg, styrande kosan åt den nordostliga sidan af klippön.
Snart upptäckte de stranden och vid den en liten båt, i hvilken syntes en qvinsperson.
Broms hastade före sina kamrater till båten, och, fattande tag i den, ropade han:
»Sara! Sara!»
»Broms! Broms, min gubbe!» skrek qvinnan, resande sig upp ur båten.
»Tyst, Sara! Skrik inte så hårdt!» varnade henne mjölnaren; »lägg det här geväret ned i båten ... Du är en dråplig qvinna, Sara!»
»Ä’ ni tre stycken!» utbrast qvinnan, som nu fick ögonen på mjölnarens kamrater; »är det meningen att alla tre ska stiga ned i båten?»
»Visst är det så, kära Sara,» förkunnade Broms, »det är ju en naturlig sak, det!»
»Men båten bär ju knappast två personer i lugnt väder... och nu i en sådan storm!» genmälde Sara; »är du galen, min gubbe! ... Vi drunkna ju allesammans.»
»Tig och håll båten något närmare!» befalde mjölnaren, med en blick på det upprörda hafvet.
»Men det stod ju i biljetten, jag skickade dig i dag, att båten ej bär mer än två personer och knappast det en gång!» envisades käringen.
Källa: Project Runeberg ·