Sida 241
»Antingen alla tre i båten eller också ingen!» förklarade mjölnaren.
»Vräk kärngen på land!» tillrådde Frisk, med skäl uppretad öfver hennes invändningar.
»Eller kasta henne i vågorna!» föreslog Olsson; »en kar’ng mer eller mindre • . .»
»Låt mig hållas baral» sade Broms till sina kamrater; »trankilemang, sa’ Mooergskan!»
»Det går inte an! Omöjligt, omöjligt!» bedyrade qvinnan.
»Tig och var lugn!» sade mjölnaren till henne; »tig, din hexa!»
»Se så, gossar!» fortfor han, vändande sig till kamraterna; »tag nu hit gevären, så att jag först får lägga ned dem på botten . .. kan inte skada att ha dem med sig.»
Frisk och Olsson lemnade gevären åt Broms, hvilken langade ned dem i båten.
»Gossar,» yttrade han derefter, i det han sjelf steg ombord; »varen nu försigtiga 1 ... Ni måste vara orörligare än stockar och stenar, när ni kommit i båten, för annars bär det till botten med oss alla . . . Vänta, Frisk, till dess jag fått sätta mig. .. Se så ja; nu är det klart i rappet.»
DerVid stötte han båten från land.
1 detsamma hördes trumhvirflar från fästningen, på hvilka följde kanonskott, till tecken att fångar rymt derifrån.
»Skynda, skynda! Hit med båten! Låt oss stiga i!» ropade de begge fångarne på stranden.
»Skaifa er en annan båt!» svarade Broms, fattade årorna och började ro ifrån ön.
»Ha! Hvad är det! Han ror ifrån oss!» skrek Stenbocken med full hals.
»Hit med båten, Broms 1 Broms! Hitåt, hitåt!» hojtade lumpsamlaren, så att det gaf eko i klipporna.
»Skaffa er en annan båt!» fortfor Broms och tog allt starkare tag med årorna.
Sara satt vid rodret. Ett sjörås läte kunde icke vara mera hemskt och gäckande än hennes stämma, som vinden förde till land.
»Förrädare, bof, niding!» skreko de qvarlemnade, springande utefter stranden och slående omkring sig med armarne, liksom tvänne vansinnige.
Källa: Project Runeberg ·