Sida 246
Denne släppte dervid hästarne och tog till flykten, ropande med en röst, som liknade en qvinnas:
»Broms, Broms, akta dig! Akta dig!»
Mannen i läderkappan aflossade sin pistol på figuren, hvilken, icke träffad af skottet, aflägsnade sig under förnyade varningsrop, hvarefter mannen, uppryckande en annan pistol, rusade förbi hästarne öfver till andra sidan.
Då blef han varse en grof karlgestalt, som vid hans ankomst genast tog till fotterna och kastade sig in i skogen. Mannen i läderkappan skickade äfven efter denne ett skott, likväl utan verkan, enär mörkret icke tillät den skjutande att sigta.
I detsamma uppreste sig från marken en annan karl, hvilken, ehuru öfversmord af lera och drypande af regn, likväl såg ut för att vara egare till vagnen.
»Ar ni sårad?» frågade mannen i läderkappan.
»Nej, men den bofven höll på att strypa mig,» svarade den tillfrågade; »och hade ej ni, min herre, kommit, så...»
»Skynda att se till ert folk, som ligga sårade på vägen, medan jag sätter efter banditerna!» ropade räddaren, i det han ryckte lös en lykta ifrån vagnen.
»Ni ämnar då verkligen ...»
»Söka ta fast dem, ja visst,» svarade mannen i läderkappan och hastade derefter in i skogen, tagande samma riktning som röfvarne, med sabeln i högra handen och lyktan i venstra.
»Jag skall strax komma efter till er undsättning,» ropade den andre, hvarefter han närmade sig de sårade.
Betjenten var död, men bonden stod på benen bredvid hästarne, öfver hvilkas hufvud och sidor han for med händerna, förmodligen för att undersöka, om de fromma djuren lidit något vid anfallet.
»Herre Gud, hvad det var väl!» ropade han oupphörligt, glad öfver resultatet af undersökningen.
Per Matssons hästar hade hvarken blifvit träffade af skotten eller skyggat för smällarne. De voro inga »stor-skalingar», såsom skjutsgossen ganska riktigt anmärkt.
Sedan den resande herrn funnit, att all hjelp på stället vore fruktlös, och tillsagt bonden att dröja qvar vid vagnen, upptog han från marken en blottad sabel, hvilken under
Källa: Project Runeberg ·