Sida 247
striden med röfvaren blifvit honom frånryckt, samt skyndade in i skogen till sin befriares hjelp.
Denne kom honom snart till mötes.
»Den fördömda lyktan slocknade!» mumlade mannen i läderkappan; »utan denna omständighet skulle jag nog fått tag i den bofven . .. Det var emellertid rätt ledsamt, att han skulle undkomma oss ... Men jag ser, att ni har vapen . .. hur kunde ni så låta öfverrumpla er?»
»Jag hade råkat inslumra i vagnen,» svarade den andre, »då jag väcktes af ett skott, som träffade min betjent, hvilken satt på kuskbocken . . . ögonblicket derpå kastades bonden ned, äfven sårad . .. Jag sprang genast ur vagnen och sköt på röfvaren, men sköt miste .. . derefter ville jag begagna sabeln, då jag i detsamma slogs till marken och sabeln vreds ur min hand . . . den der skurken måtte stå i förbund med djefvulen, ty jag kan, utan att skryta, så der temligen föra mitt vapen,» tillade han med ett visst sjelfförtroende.
»Ni råkade ut för en af ,de vildaste sällar man kan tänka sig.»
»Det låter på er som om ni kände den skurken.»
»Jag hörde hans namn ... det är en lifstidsfånge från Carlstens fästning... Men hur är det med.er betjent?»
»Död ... en stor förlust, min herre .. . han har länge varit i min tjenst.»
De begge herrame hade nu uppnått vagnen, vid hvilken jemväl det andra åkdonet befann sig med den darrande skjutsgossen uti.
Mannen i läderkappan böjde sig öfver betjentens lik och undersökte såret.
»Kom hitl» ropade han till bonden; »vi måste lägga den olyckliges lik i vagnen ... det finns ej något annat sätt att få det till staden.»
»Jag har ett förslag att göra,» yttrade vagnens egare; »får jag ej tillbjuda herrn plats i min vagn?... I ett sådant väder är ett täckt åkdon alltid att föredraga framför ett öppet.»
»Jag tackar ... men liket ?»
»Kunde man ju lägga i herms åkdon.»
»Det kan gå för sig.»
Källa: Project Runeberg ·