Sida 249
Tjugutredje kapitlet.
En syn.
Prins Karls hotell var då ett af de förnämsta hotellen för resande i Göteborg.
Klockan var slagen elfva på natten, när mannen i läderkappan höll med sitt åkdon framför porten till detta hotell. Efter några minuters enträgen dragning i klocksträngen öppnades porten af en uppasserska, hvilken förde den resande genom en lång korridor en trappa upp till ett mindre rum. Skjutsgossen uppbar den resandes saker, bestående af en mindre kappsäck och en större portfölj.
Den resande’ kastade af sig läderkappan. Det var en medelålders man, som mer imponerade genom sin höga, kraftfulla växt än genom sitt ansigte, hvilket var mycket blekt och något koppärrigt, men på hvars venstra kindben upptäcktes ett ärr, alldeles för djupt och bredt att kunna tillskrifvas kopporna.
Skjutsgossen betalades och afFårdades, hvarefter, då något samtal mellan den resande och uppasserskan icke tycktes vilja komma i gång, emedan den förre var mycket tankfull och den senare mycket sömnig, den resande snart hugnades med ett gäspande godnatt af flickan, som dervid aflägsnade sig, lemnande den tystlåtne gästen i ro.
Denne drog upp ur kappsäcken en nattrock, hvilken han svepte omkring sig, och bar fram till bordet portföljen, som han öppnade. Åtskilliga deruti befintliga handlingar framplockades och genomögnades samt lades derefter i en viss ordning på bordet. Troligtvis ville han öfvertyga sig om, att intet papper saknades eller blifvit skadadt under resan.
Vidare lade han på bordet sin plånbok och sitt fickur. Uret var af silfver och försedt med stålkedja, vid hvilken voro fasta några berlocker: en umyckel, en sigillring och ett litet kors af bernsten.
Den resandes blick hvilade länge på det lilla korset med ett uttryck af djupaste vemod, hvarefter han lemnade
Första älskarinnan. 17
Källa: Project Runeberg ·