Sida 275
»Det var andra akten som gick.»
»Jag förmodar det. . . jag har således gått miste om två akter... Hvad som mest grämer mig, är att jag icke fick höra andra aktens final, som anses vara glanspunkten i hela operan.»
»Skada att du ej var här, när det började ... Du må tro att recett-tagerskan emottogs med varma servetter. .. Blommor och handklappningar ville aldrig ta slut.»
»Fägnar mig, att man äfven här förstår att belöna konsten 1»
»Hon är vacker så man kan bli galen!» ropade handelsmannen.
• »Konsten ja... visst är det en vacker konst.»
»Ja, det förstås . . . men jag menar Olivia Heuser, jag,» förklarade handelsmannen.
»Var det så?»
»Hör du, vill du inte gå ned och dricka ett glas punsch ... vi ha god tid.»
»Nej tack! ... Jag har ju nyss satt mig.»
»Man bör alltid ta sig några glas, innan man går på spektaklet, för det befrämjar illusionen,» yttrade göteborgaren.
»Det var bestämdt kinesiskt siden i hennes klädning,» anmärkte en grossörsfru i logen till höger om Alm.
»Än briljanterna då?. .. Kosta vackra styfrar de der,» anmärkte hennes man, som satt bredvid.
»Tror du verkligen, att de äro äkta?» tviflade frun.
»Olivia Heuser har nog råd att bära äkta, hon,» menade grossören; »presenter, kan du väl förstå, min vän!.. . Det der stora smycket, som hon bar på bröstet, har hon fått af drottningen i Preussen . .. Kostar vackra styfrar det.»
»Jo, sådana der hänga de likt och olikt på. . . riktigt synd och skam!» yttrade grossörskan med en väldig knyck på hufvudet.
»Nå, hvad tycker du om Göteborgs teater?» frågade Alms granne; »en charmant salong, eller hur, min bäste revisor?».
Alm, hvilken redan sett sig mätt på denna smala och långa salong med dess trenne parallela logerader, hvarken i optiskt eller akustiskt hänseende ändamålsenlig, kunde omöjligen dela göteborgarens belåtenhet. Han tyckte, att
Källa: Project Runeberg ·