Sida 274
Senare på aftonen och nästan liktidigt inhändigade stadens poliskammare tvänne rapporter, af hvilka den ena var undertecknad af krögerskan på Svarta Dufvan, men den andra anonym.
Den ena lydde: »Fästningsfången Broms, som nyss varit inne på min krog, ämnar i afton göra inbrott och stjäla hos en teaterdam, som bor på Prins Karls hotell. Han är klädd som sjöman, har ljus peruk och kallar sig för styrman Klink. Han är i samråd med en medelålders qvinna, hvilken tagit tjenst på samma värdshus. Hon heter Sara, är uppnäst och har små gröna ögon.»
Den andra: »På krogen Svarta Dufvan uppehåller sig nu den förrymde fästningsfången Tunqvist. Han är gömd i kammaren innanför krogen och ligger i en skrubb i väggen midt för dörren. Han står i vänskapligt förhållande till krögerskan på Svarta Dufvan, och de äro som lif och själ.»
Tjugusjunde KAPITLET.
Olivia Heuser.
Uthållande bravorop och handklappningar skallade i teatersalongen, under det ridån långsamt gick ned öfver andra akten af Donizettis opera Lucie eller bruden från Lammermoor.
Salongen var öfverfyld, så när som på en plats på första radens venstra sida, andra logen från teatern, främsta bänken. Denna plats, som varit tom under de tvänne första akterna, fyldes likväl nu af en herre, hvilken inträdt i logen i detsamma ridån föll.
»Hvarför så sent, bror Alm?» frågade en minuthandlare i samma loge och på samma bänk, i det han makade åt sig för den ankommande.
»Jag kommer direkt från landskontoret, der jag arbetat hela dagen,» svarade Alm; »jag trodde, att jag icke skulle slippa derifrån i dag.»
Källa: Project Runeberg ·