Sida 291
Alm spratt till, med skäl öfverraskad af ett sådant spörsmål från en främmandes läppar.
Den lille mannen, förmodligen i tanke att hans fråga icke blifvit hörd, upprepade den.
»Nå, om jag känner henne,» svarade Alm, »hvad är det som ...»
»Jo, om herrn känner henne,» afbröt den lille mannen, »så bör det intressera herrn att få höra, hvad jag nu har att omtala.»
»Och det är?»
»Jo, helt enkelt det, att man tänker plundra henne, när hon åker från teatern.»
»Plundra henne!»
»Eller röfva recetten ifrån henne, i fall hön tar den med sig, när hon far Jtem.»
»Ni måste tala tydligare!» yttrade Alm, tagande ett steg närmare den lille mannen.
Denne tog ett steg tillbaka, synbarligen fruktande för någon närmare beröring med den tilltalade.
»På teaterhusets södra sida,» berättade den lille mannen, »just der porten är, som leder till hästtrappan, håller i denna stund en vagn, som hon ämnar åka i... i gran-skapet af vagnen stå en karl och en kvinna, hvilka tänka passa på henne, när hon kommer ut... Karlen är en förrymd lifstidsfånge från Carlstens fästning, den värsta bof man kan tänka sig. . . Lokalen, der vagnen står, är särdeles beqvämlig för ett röfveri, och till och med ett mord, om det gäller.»
»Men hur vet ni att. ..»
»Den bofven ämnade först bryta sig in i hennes hemvist . .. men troligtvis har han öfvergifvit den planen, efter han nu står vid vagnen och väntar.»
»Men ännu en gång, hur kan ni så noga ha reda på ...»
»Dröj inte, min herre!» inföll den lille mannen; »men jag råder er att icke ensam springa på hopom, ty han är stark som en björn och handterar knif som en timmerman ... Tag för all del några handfasta karlar med er, så blir den skurken nog fast... Det är af högsta vigt för allmänna säkerheten, att han blir gripen.»
»Om er uppgift är grundad, så förmodar jag, att ni gör mig sällskap,» sade Alm.
Källa: Project Runeberg ·