Sida 292
»Nej, jag tackar!» svarade den lille mannen; »har inte tid. .. Jag måste sätta polisen i rörelse för att få tag i tjufven som nappat min plånbok.»
»Kanske ni äfven på samma gång kunde skaffa reda på den andre herrns plånbok,» yttrade revisorn, hvars skarpa ögon vid skenet af den nära invid hängande lyktan tyckt sig förmärka, att det svartmuskiga i karlens ansigte mer härledde sig från sot än från svart skäggbotten.
»Det beror naturligtvis på, om det är samma tjuf,» svarade den lille mannen.
»Just det kunna vi undersöka nu på ögonblicket!» ropade Alm och sträckte ut armarne för att fatta tag uti den lille mannen, ty han betviflade icke, att han hade den rätte ficktjufven framför sig, och ansåg denne hafva inledt det besynnerliga samtalet endast i afsigt att tillskansa sig en plånbok till.
Men den lille mannen hoppade undan med en ekorres vighet och försvann i mörkret.
Alm satte efter den flyende; men, inseende snart omöjligheten af att kunna hinna fatt en varelse, som sprang så fort och så lätt, att icke ens ljudet af dess fötter mot gat-stenarne hördes, stannade han, förargad på sig sjelf för det han icke i tid begagnat sina armar.
Antingen han nu verkligen började misstänka, att fick-tjufvens uppgift om vagnen och lifstidsfången icke helt och hållet saknade grund, eller att en ljufvare dragningskraft drog honom dit han visste att sångerskan skulle komma; nog af, han vek af vid venstra hörnet af qvarteret, passerade Vallgatan, tog vidare af på venster hand samt befann sig slutligen på en mörk och smal gata, bildad af ett mindre stenhus och den raserade vallen.
Ganska ordentligt stod en täckvagn med sina tvänne hästar och sin kusk på kuskbocken utanför porten till detta hus, genom hvilket man måste gå för att komma till teaterhuset och den derpå befintliga porten, som ledde till hästtrappan.
»Hvem skall åka i denna vagn?» frågade Alm kusken.
»Mamsell Heuser,» svarade denne temligen buttert.
»Kommer hon snart ned från teatern?»
»Ja.»
»Begagnar hon alltid samma vagn?»
»Ja.»
Källa: Project Runeberg ·