Sida 294
täcka någon annan lefvande varelse, vare sig man eller qvinna. Lokalen tycktes, såsom den lille mannen äfven försäkrat, vara särdeles beqvämlig för h varjehanda mörksens gerningar.
Klockan var ungefär half tio. Några matta strålar från en till mer än hälften betäckt måne föllo öfver den dystra, ödsliga trakten.
Alm återvände till vagnen, men kom händelsevis den gången att placera sig på högra sidan om den.
»Vet du, om mamsell Heuser far allena hem?»
»Nej.»
»Plär hon aldrig ha någon i sällskap från teatern?»
»Nej.» i
Under dessa frågor och svar tittade kusken oupphörligt åt venster, liksom han nyss förut skådat åt höger. Deraf syntes klart, att han var rädd för att visa den frågande sitt an sigte.
Alm började derför närmare skärskåda kuskens gestalt. En annan i vår revisors ställe skulle genast ha gjort den anmärkning, att den husbonde, som stadt sig en sådan kusk som den lakoniske kolossen, hvilken i denna stund tronade på kuskbocken, icke just ådagalade någon synnerlig håg för att skona hästar och åkdon, icke en gång sina egna.
Alm anmärkte till en del detsamma, men husbonden fritog han från allt ansvar.
»Hvad heter din husbonde?» frågade han icke desto mindre.
»Hvad han heter?»
»Jä, hvad heter han?»
»Hvarför vill herrn så angeläget veta det?»
»Du är den mest oefterrättlige tvärvigge jag någonsin sett,» yttrade Alm skrattande och aflägsnade sig från vagnen.
Detta skratt var blott förställning, ty nu visste Alm bestämdt, hvem mannen på kuskbocken var. Ficktjufvens uppgift var således äfven i det hänseendet sanningsenlig.
Men hvart har den verklige kusken tagit vägen? frågade Alm sig sjelf med rysning. Är han i samråd med den, som nu innehar kuskbocken, eller har han af denne blifvit mördad och sedan undanvräkt? Hvad ämnade mördaren vidare företaga sig? Troligtvis köra vagnen och henne, som deruti uppstigit, till något ännu aflägsnare ställe, der nidingsdådet säkrast kunde fulländas.
Källa: Project Runeberg ·