Sida 295
Under dessa reflexioner gick Alm igenom det lilla stenhuset och inkom på en gård, gemensam för detta och teater-byggningen. Alla fönstren i det mindre huset, hvilket beboddes af handtverkare, voro mörka, hvaraf syntes, att dess invånare redan gått till hvila; men från teaterhuset hördes sång och musik, röjande, att fjerde akten af operan ännu icke var slutad.
Alm tänkte först stiga upp i den privata boningen för att väcka de sofvande och, åtföljd af dem, återvända till vagnen, men öfvergaf snart denna tanke, emedan han fruktade, ' att, under det han var uppe i huset, sångerskan kunde komma och begifva sig till sin vagn. Han tog derför sitt parti och nalkades teaterhuset, öfver hvars port en lykta hängde, hvars ljus knappast räckte till att belysa halfva gården.
Just som han förde fram handen för att söka låset till porten, uppsköts denna inifrån med sådan häftighet, att Alm, träffad i bröstet af porten, raglade några steg baklänges.
Genom denna port skyndade nu ned på gården tre personer, ett fruntimmer i hatt och kappa, en piga med lanterna samt en herre med mustascher.
»Ännu en gång, min herre, ber jag er lemna mig!» hördes en klar, ehuru af vrede darrande stämma, i hvilken Alm igenkände sångerskans; »jag känner er icke eller, rättare sagdt, jag känner er alltför väl!»
»I himlens namn, Amanda!» bönföll herrn med mustascherna, som icke var någon annan än löjtnant Räyel, »döm mig ej, förrän du hört...»
»Evige Gud, han, han!» utbrast ögonblickligen derpå’ damen i kappan, störtande emot Alm, i hvars öppna famn hon nästan dignade.
Ett halfqväfdt utrop af öfverraskning och harm hördes från löjtnantens läppar.
»Jungfru,» sade Alm till pigan med låg röst, »stöd er mamsell. .. men för Guds skull stå qvarl Tag ej ett enda steg från denna port!»
Dervid lade han mamsellen i pigans famn, hvarefter han rusade till ena sidan af gården mot en vattentunna, som stod nära muren.
Bakom tunnan låg en qvinnsperson nedhukad, hvilken vår revisor grep tag uti och drog fram på gården.
Källa: Project Runeberg ·