Sida 297
I detsamma uppgaf qvinnan, hvilken Alm höll fast, ett gallskri, som nästan kunnat uppväcka de döda, under det hon sparkade och bet omkring sig som en vansinnig.
Damen i kappan hade återhemtat sig nägot, men både hon och pigan voro orörliga och bäfvande vittnen till uppträdet på gården, hvars betydelse de icke kunde fatta.
Under allt detta klingade uppifrån Edgars klagande stämma.
»Min Gud, det kommer någon der borta!» skrek pigan.
Verkligen syntes också i porten till gatan en groflem-mad karlfigur, hvilken ämnade sig in på. gården; men i detsamma kom Räyel nedspringande från hästtrappan, ledsagad af en mängd personer, aktörer, maskineriarbetare m. fl. Afven kom folk ned från ‘det mindre huset.
Figuren i porten försvann.
Alm öfverlemnade den ursinniga qvinnan åt några handfasta karlar och ville derefter rusa ut på gatan med de öfriga, men kände sig hejdad af en lätt hand.
»Ni får ej lemna mig!» ljöd nära hans öra en ljuf, bedjande röst; »ni var ju alltid min välgörare, min far! Och Amanda är ännu värd er ömhet.. . hon bedyrar det vid den himmel, som hvälfver sig öfver oss mörk och hotande, men från hvilken Guds öga, skådar ned öfver jorden.»
Den djupt rörde mannen blickade uppåt, men hans ögon skymdes af några heta tårar, och tigande slöt han till sin sida den mjuka, runda arm, som flätat sig omkring hans.
I denna stund ljöd från teatern den döende Edgars sista toner:
»Hulda engel, som försvunnit, Du har kämpat, du har vunnit.»
Första älskarinnan.
20
Källa: Project Runeberg ·