Sida 298
Tjugunionde kapitlet. .
Efter spektaklet.
— — — »Jag
ilade utefter landsvägen. Vid hvarje steg, som aflägs-nade mig frän detta ställe, der man sä djupt bedragit mig, kände jag mitt hjerta lättas och mitt mod tilltaga. Jag sprang, jag flög, utan att känna trötthet i mina fötter eller brist pä luft i mina lungor, ty -den goda föresats, jag trodde mig ha fattat, bevingade de förra och stärkte de senare.
»Redan upptäckte jag de röda knutarne af gäst-gifvargärden, då jag mötte en af de vagnar, hvilka jag igenkände såsom tillhörande den teatertrupp, jag aftonen förut hade sett vid gästgifvaregärden. Jag skyndade emot denna vagn, som stannade vid min ankomst, och i hvilken satt
Källa: Project Runeberg ·