Sida 337
Troligtvis så väl det ena som det andra, men mest likväl det senare, ty icke nog dermed att han, genom att i sitt hus hafva upptagit sin dotter, trodde sig kunna försona det mångåriga lidande han tillskyndat henne, han hade äfven, under loppet af de sista fjorton dagarne, känt sitt bröst fyllas af en känsla, som ditintills varit honom främmande, nämligen faderskänslan, och det var denna som gjorde honom så lycklig och för hvarje dag, hvarje timme -slog nya rötter i hans hjerta. Hans lefnads afton syntes honom icke mer mörk och dyster, ty för hvarje stund han tillbragte i den intagande flickans sällskap, tände sig en ny stjerna på det nattliga fästet. Dertill kom behofvet för honom att ha någon vid sin sida, fäst vid hans person med starkare band än tjenarens. När man blir gammal och sjuklig, blir man som barn på nytt och kan då, lika litet som i de första lefnadsåren, umbära en vänligt ledande och vårdande hand.
»Mitt söta barn,» afbröt omsider presidenten tystnaden, »det förstås att du i denna sak, liksom i allt annat, har din fullkomliga frihet, ehuru jag för min del måste bekänna, att jag finner det föreslagna partiet i alla hänseenden fördelaktigt ... Kommerserådet Räyel, min gamle vän, är en af samhällets rikaste och mest ansedda medlemmar... Hans son har visserligen varit en vildhjerna, men mången har varit det mer än han och likväl sedermera blifvit stadgad och klok... Lägger man nu härtill ditt forna förhållande till den unge mannen, så. .. men, för Guds skull, du blir ju blek som ett lik, min stackars flicka!. .. Vid Gud, det var min mening att. . . men jag tyckte att...»
»Jag måste tala med revisor Alm!» utbrast Amanda; »värdes tillåta att jag får rådgöra med honom!»
»Det anser jag både för rätt och billigt,» svarade presidenten; »jag tillåter med största nöje, att du talar med honom och inhemtar hans råd... Dessutom eger han de största anspråk både på ditt förtroende och på min aktning, ty utan denne hederlige man hade jag säkert icke återfunnit dig, min snälla, goda flicka . .. icke varit så lycklig som jag nu känner mig... Aldrig skall jag kunna vedergälla honom för det goda han bevisat oss begge.»
»Nej, aldrig, aldrig!» upprepade Amanda och lutade sig tankfull mot sin fars bröst.
Källa: Project Runeberg ·