Sida 52
Med sammanbitna tänder och brinnande ögon störtade Alm mot dörren till den arma flickans hjelp och grep med begge händer tag i den marterande furien, hvilken han derefter lyfte upp frän golfvet och slungade midt i ansigtet pä Broms, hvilken, öfverraskad och träffad af detta oförmodade kastvapen, förlorade jemvigten och raglade baklänges omkull' öfver sängen med den afsvimmade käringen pä sitt bröst.
Derefter fattade Alm tag uti en jernbeslagen skofvel, som han lyckligtvis upptäckt nära invid dörren och den han nu svängde emot jätten, hvilken, snart äterhemtande sig efter sitt fall, var pä benen igen, fradgande och stampande af ilska och raseri.
»Om du närmar dig ett enda steg, ditt odjur » ropade Alm, »och om du lyfter ett finger mot mig eller mot det stackars barnet, så klyfver jag skallen på dig, om den också vore af jern alltigenom!»
Rytande som ett fångadt vilddjur, sprang kolossen frän ena väggen till den andra i den trånga bakgrunden af kammaren, ty vid hvarje försök till utfall mötte han alltid den hvinande skofveln, hvilken han fann vara förd af en starkare arm, än han i början förmodade. Det syntes tydligen, att han letade efter något vapen, jemgodt med det, som svängdes af kammarskrifvaren, hvilken innehade och beherskade det betydligaste området af valplatsen och icke tycktes hågad att uppoffra en tum deraf åt sin motståndare.
Det qvinliga odjuret qvicknade derunder till och började klaga, vridande sig på sängen, en gifven följd först af klämningen mellan Alms starka armar och sedan, efter luftresan, af de våldsamma törnarne mot Bromsens jernsidor.
»Aj, aj, hugg honom i stycken, Broms!... Aj, aj, mal honom till gröpe, mjölnare!» hväste hon, under det hon jemrade sig och hötte åt Alm med sin magra, nästan genomskinliga näfve. »Lilla söta vackra barn, lilla snälla flickan min, kom hit, så får din beskedliga moster kyssa dig!.. . Aj, aj, aj!»
Flickan, som fattat uti kammarskrifvarens rockskört, följde honom, stum under alla hans rörelser, liksom vågade hon icke släppa sin försvarare; men vid ett tillfälle, då Broms böjde sig öfver sängen och stack ned begge armarne mellan denna och väggen, ryckte hon häftigt sin beskyddare i armen, ropande:
Källa: Project Runeberg ·
