Sida 69
har ett hjerta af guld, ty hon vördar sin mors minne, och derfor har jag inte haft styrka att fräga henne vidare.»
»Men hon kan ju besöka sin far och säga honom att . . .»
»Hon har äfven lofvat att aldrig besöka honom.»
»Äfven detta vid sin mors minne?»
»Ja, min fru!»
»Jag är nyfiken att lära känna denna flicka . . . Kanske skall det lyckas mig att fä reda på saken.»
»Möjligtvis . .. men ni bör inte locka från henne det löfte hon gifvit... detta löfte utgör hennes helgedom, och om den ramlade, kunde mycket annat godt och heligt följa med i fallet... Nej, må hennes löfte vara fridlyst... det öfriga ställa vi i Guds hand.»
»Nå, hvad ämnar ni då göra, herr Alm?»
»Mitt beslut är fattadt. . . jag ämnar anförtro hennes uppfostran åt er, min fru.»
»Åt mig! .. . Men hvem skall bekosta den, ty ni inser väl att...?»
»Jag har insett, att. . . hon blir en helpensionär på samma vilkor som de andra.»
»Och allt på er bekostnad, herr Alm?»
»Ja, på min bekostnad.»
»Men, min bäste sekreterare, med edra tillgångar, som ...»
»Som icke äro några tillgångar, ville ni säga. .. men ni glömmer, att jag är löntagare.»
»Fyra hundra riksdalers lön,» yttrade fru Grå, leende.
»Hälften af denna summa anslår jag årligen till flickans underhåll och uppfostran, och detta är ju jemnt hvad frun får för hvarje helpensionär.»
»Jag nöjer mig med hundra riksdaler banko, så vida jag hädanefter som hitintills kan påräkna ert biträde vid musik- och ritlektionerna.»
»Hjertans gerna! ... Af tacksamhet för er beredvillighet att gå mina önskningar till mötes, egnar jag till undervisningen en timme mer om dagen, än förut varit vanligt... Är frun nöjd med det?»
»Jag tackar er.. . saken är då afgjord.»
»Topp på det.. . så ja, min fru!... Det värnlösa barnet saknar då icke mer en mor!» utbrast kammar-skrifvaren, gnuggande händerna af glädje.
Källa: Project Runeberg ·