Sida 82
När nu borgmästaren fick sina klackar fardiga, sä gick han ut pä gatan för att försöka dem, och allt folket i staden blef högeligen förvänadt öfver att borgmästaren blifvit sä stor, ja väl större än nägon borgmästare före honom varit eller efter honom blifva skall.
Dä borgmästaren detta såg, vardt han öfvermättan glad till sinnes, och han satte näsan i vädret för att höra hvad fäglarne under himmelen kunde säga derom, att han blifvit större än alla de andra borgmästarne på jorden.
Men då hände sig att han, vid det han såg upp ät himmelen, kom att med högra foten stöta mot en sten, som af en händelse låg på gatan, och föll borgmästaren omkull öfver den stenen, och bröt han dervid högra benet af sig, sä att folket i staden måste bära honom hem der han bodde, och grät allt folket, när de buro honom hem, ty borgmästaren var mycket fet och tung och klackarne pä hans stöflar voro minst en half aln höga.
Men borgmästaren blef så sjuk, att läkarne mäste aftaga benet, och klagade borgmästaren högeligen öfver att han mist sitt ben, och allt folket i staden klagade med honom.
Som nu borgmästaren i sin stora bedröfvelse fann att han icke kunde sköta och handhafva sitt stora och vigtiga embete, sedan han gätt förlustig sitt högra ben, så skickade han till främmande land efter ett lösben, och var det lösbenet det märkvärdigaste på jorden.
Ty tryckte man på en stor fjäder, så gick det benet af sig sjelf, och tryckte man på en liten fjäder så stannade det af sig sjelf. Så märkvärdigt var det lösbenet.
Nu steg borgmästaren tidigt upp en morgon och drog lösbenet uppå, fast han endast var klädd i flanellströjan och yllekalsongerna, ty han ville så gerna försöka, hurudant lösbenet kunde vara beskaffadt, när han hade det på sig.
Och han tryckte på den stora fjädern. Men hvem blef gladare än han, när lösbenet började gå af sig sjelf från sängen till dörren och sedan genom dörren ut på gatan och torget.
Då folket i staden fick se sin borgmästare, så började alla menniskor springa och hurra, fast han var klädd i bara flanellströjan och yllekalsongerna.
Och alla stadens rådmän foro upp ur sina sängar för att taga sin borgmästare emot och betyga honom sin vördnad
Källa: Project Runeberg ·