Tillbaka Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1

Originalsida 271
Originalsida 271
Originalsida 270
Originalsida 271
270–271

Sida 271

dunklare och ens lockar något hvitare, så kommer det blott deraf att man är litet omorgnad och fått litet dun i håret.

Men nu brinner hela östern, och jorden vänder mot den sitt klarnande anlete. Ett rosenfärgadt, nästan genomskinligt väsen sväfvar öfver scenen, vidrörande de sofvande blommorna. Det är Aurora, det är blommornas drottning, det är Fanny Cerrito.

Mången menniska behöfver middagssolen midt i ögonen för att kunna vakna; men blomman, som icke tynges hvar-ken af öfverfyld mage eller skuldbelastadt bröst, vaknar så lätt och behöfver icke gnugga sig i ögonen för att igenkänna morgonrodnaden och dagen. Blommorna börja sin dans, och man ser deras små fötter hoppa på tufvorna. Blommornas drottning dansar ock: ändtligen dansar Fanny Cerrito. Men det är ej tufvorna hennes fötter vidröra — det är på daggdropparna hon dansar, på daggperlorna, innan dessa ännu hunnit jorden.

Den stora skilnaden emellan Fanny Cerritos och andra dansösers dans ligger blott deruti, att när de senare mer eller mindre lyckas i sitt bemödande att komma upp från jorden, synes den förra ha svårast för att komma ned på jorden, emedan det är som om de utbredda vingarna ständigt hotade att återföra henne till den höjd hvarifrån hon kommit. De senares dans är barnets i dess yrande åtrå mot stjernorna och solen; den förra är geniens i dess glädje att ha funnit den jord, hon egnat sin kärlek och lofvat sitt skydd.

Men dansen afbrytes. De upproriska blommorna ila in med sin fångne trädgårdsmästare, hvilken de ställa inför tronen, hvarpå blommornas drottning tagit plats. Han anklagas, han är nära att dömas, han synes förlorad. Ingen Crémieux i Paris eller Andreas Möller i Stockholm uppträder till hans försvar. Lyckligtvis är trädgårdsmästaren äfven en stor dansmästare. Oförmögen att försvara sig med munnen och armarna, ber han att få bevisa sin oskuld med benen, ja han vågar till och med uppbjuda sjelfva blommornas drottning till en pas de deux. Flan vädjar till det täcka könets svagaste sida, till dansen, och han vädjar icke förgäfves. Dans verkar himmelsvidt mer än konfekt, armband och gula långschalar. Blommornas drottning bifaller, nedstiger från sin tron och börjar med trädgårdsmästaren

Källa: Project Runeberg ·