Sida 272
denna pas de deux, som slutar balletten och hvilken följaktligen skall utgöra den gyllene kronan på verket.
Och likväl, hvad är denna gyllene krona mot den krans af enkla blommor, som smyckar engelns tinning, när hon sväfvar omkring dåren i en föregående tableau I Hvad är .denna gyllene krona mot rosenslöjan, som svajar öfver blommornas drottning, när hon i den föregående scenen väcker sina undersåtar och dansar bland deml
Fanny Cerrito gör i sin pas de deux med trädgårdsmästaren en mängd svåra steg och hopp, som komma åskådaren att hissna, att bäfva, ty man fruktar att denna fina gestalt icke ostraffadt hängifver sig åt dessa onaturligheter, som ryckt den stora konstnärinnan från den parnass, hon aldrig bort lemna, ned till den manége, som aldrig borde hedras af hennes fot. Det är följden af att dansa med trädgårdsmästare, äfven om de föra sina ben med monsieur Saint-Léons obestridliga styrka öch skicklighet. Men vi förstå nog monsieur Saint-Léons mening. Han vill göra sylfiden till menniska för att hon må kunna gifta sig med en trädgårdsmästare, ty balletten slutar med deras förening, firad medelst en lysande grupp, hvaruti de förrådda blommorna naturligtvis måste deltaga.
Vi hafva med förvåning sett trädgårdsmästarfruns halsbrytande saltomortaler, men aldrig skola vi glömma fiolspelarens goda genius och blommornas drottning.
Publiken är, hvad konst beträffar, sig temligen lik öfverallt. Det stormande bifall, hvarmed Fanny Cerritos prestationer förut blifvit mottagna, voro ett intet mot dem, som vid ballettens slut öfverhöljde henne. Armand Cambon, hvilken så djupt senterat dansösens eteriska skönhet i scenerna med Urbain, stormade nu med händer och fotter som en galning i förtjusning öfver hennes pas de deux med trädgårdsmästaren, och han arbetade med tio klackörers kraft äfven sedan Fanny Cerrito blifvit tvänne gånger framropad och ridån derefter fallit.
Detta kom han likväl att ångra, ty i sin hänryckning glömde han att se upp till det der högra galleriet, som under hela pjesens gång varit ett nästan ständigt föremål för hans uppmärksamhet. När han ändtligen, trött både i händer och fotter, riktade sina blickar dit upp, voro Adelaide och hennes följeslagare försvunna.
Källa: Project Runeberg ·