Sida 354
Äfven tyckte Collette mycket om att Liberié hade utslaget har, hvilket också borde vara mycket långt och tjockt, ungefär såsom Collettes eget.
Hon hade icke heller något emot att Liberti bar röd sammetstock med guldbokstäfver på.
Slutligen fann hon, att Liberti nödvändigt måste hafva smärt och välformad växt samt ett ansigte med rena ädla drag, värdiga en antikens gudinna.
Alla dessa fullkomligheter hade Collette med bästa vilja icke kunnat upptäcka hos de för öfrigt ganska lifliga och modiga grisetterna från S:t-Antoine.
Och när nu dessa, genom sitt öppna medgifvande af hennes obestridliga företräde, så patriotiskt offrat sin egen naturliga behagsjuka, borde ej hon å sin sida lika patriotiskt uppoffra sin lika naturliga blygsamhet? Utan tvifvel.
Och hvad det politiska i saken särskildt beträffade, så började Collette snart tro, hvad till och med stora politici tro, nämligen att det parti som för tillfallet har öfvervigten också är det bästa partiet.
Collette iklädde sig derför den antika skruden och besteg gudinnans char under ett allmänt jubel.
Tåget, snart ordnadt, satte sig i rörelse och vek af från Bastiljplatsen inpå bulevarden.
Collette erinrade sig, att mademoiselle Rachel vid mera storartade tillfällen långsamt höjde och sänkte den högra armen.
Collette gjorde detsamma och belönades med ett jubel som Rachel skulle afundats henne.
Collette vidtog samma åtgärd med venstra armen och belönades dubbelt.
Deremellan draperade hon sig, såsom hon också sett Rachel göra, och det var nära att man med sina bifallsrop tagit ned himmelen.
Med ett ord, Collette lyckades öfver all förväntan.
Collette var följaktligen mycket nöjd med sin nya roll.
Hon, förr så passionerad för debardördrägten, föresatte sig nu att när hon nästa gång besökte operamaskeraden vara klädd som Liberti.
Félix, hvilken jemte trenne andra unga män, representerande styrkan och i denna egenskap beskyddande Liberti, stod på samma åkdon, sökte i sin förtjusning esomoftast sin
Källa: Project Runeberg ·