Sida 355
älskrinnas blick och hand, men hon hade icke mer hvarken hand eller blick för honom.
Liberté är en gudinna. En gudinna tillhör verlden och kan ej uteslutande tillhöra individen.
Hon kan ej trycka en enskild hand, hon, som till sitt värnande bröst måste trycka hela menskligheten.
Félix fann sig i sitt öde. Han såg i Collette ett väsen, som allt högre lyfte sig till de skyar hvarifrån hon kommit.
Collette hade försvunnit för honom, ty det var endast Liberté han såg.
Félix hade försvunnit för Collette, ty det var blott en tillbedjande verld gudinnan såg vid sina fotter.
Så framskrider det festliga tåget.
Röken af de brinnande facklorna, hvirflande högt upp öfver allas hufvud, liknar en vajande svart plym, paljetterad med gnistor. Vid hvarje steg det tager ökas det redan talrika följet, till det mesta dock bestående af qvinnor och barn.
De som på afstånd se detta tåg se det med en viss fruktan, liksom såge man deruti ett af dessa moln, som bära blixtarne i sitt sköte.
Men de som på närmare håll betrakta det kunna omöjligt finna något annat deruti än en af dessa tillställningar, som under karnevalstiden ge nya brokiga vingar åt bule-vardernas glada lif.
Vid Porte Saint-Dénis står ett regemente kyrassierer, hvars blanka kaskar tyckas brinna vid facklornas sken.
Simon, den jättelike körsvennen, kan ej tillbakahålla en politisk opinionsyttring.
Men den roll han nu har att utföra är blott af fredlig art och fordrar följaktligen en sansad och modererad opinionsyttring,
Också ropar han blott:
»Vive la réforme! A bas Guizot!»
Folket instämmer ögonblickligen, men under skratt, ty man vet ju redan allmänt, att Guizot fallit och att reformen följaktligen är i stigande.
Kyrassiererna instämma äfven i samma rop, ty näst en fallen kung är ingen så fort öfvergifven som en fallen minister.
Tåget stannar för en stund, ty man vill fraternisera med de tappra kyrassiererna.
Källa: Project Runeberg ·