Sida 405
FYRTIOFÖRSTA KAPITLET.
Tuilerierna.
Le Palais des Tuileries är grundlagdt af drottning Catharina de Medici.
Dock blef det i sitt nuvarande skick först fullbordadt i början af Ludvig XIV:s regering.
Pä samma tomt stodo förut några tegelugnar (tuileries), hvilka inköptes och nedrefvos för att lemna rum åt ett palats för konungar.
Deraf det anspråkslösa namnet som, märkvärdigt nog, bibehållit sig genom så mäktiga dynastier.
Slottets förste byggmästare var den berömde Philibert Delorme; men som slottsbyggnaden medtagit en tid af mer än hundra år, hade Delorme flere efterträdare, bland dem Jean Bullant, André du Verceau och Etienne Dupeyrac, hvar-dera en Tessin, ty Frankrike har haft många Tessiner!*
De tre sistnämde hade hvar för sig något att lägga till den förstes plan, som, uppgjord under ögonen af en furstinna från Florens, naturligtvis måste följa den florentinska stilen, eller densamma som uppenbarar sig i Luxembourg och icke är att förakta.
Mediceernas tidehvarf, föga lyckligt för menskligheten, har dock varit en välsignelse för byggnadskonsten, liksom för hvarje annan skön konst.
Hvad som tillades af de senare mästarne försämrade ej den förstes verk.
* Det är klart, att vid en resa i utlandet mycket här hemma skall vid jemförelsen förlora sig, så framt man icke helt och hållet är förblindad af förkärlek för sitt. Men hvad som aldrig förlorar sig är Stockholms härliga slott. Det är mindre än de flesta vi sett, men öfverträffar dem alla icke blott genom läget, utan äfven genom renheten i stil och harmonien i proportioner. Det går, enligt vårt omdöme åtminstone, till och med öfver sjelfva Louvren, som likväl varit dess förebild och äfven är mycket större.
Källa: Project Runeberg ·