Boktryckstyper

ÅAndra holländska

stämpelgravörer.

102 Holländska typer.

hållet ändra Enschedés gjuteri. Van Dycks stämplar blefvo så småningom lagda i källaren, nya typer graverades hufvudsakligen efter franska mönster och rönte efterfrågan såväl i Holland som England. Af Enschedés prof på typer, utgifvet 1 Harlem år 1768, kan man göra en jemförelse mellan van Dycks och Fleischmanns typer. De senare äro bredare och kraftigare, vidden typerna emellan är större, snittet är klart och rent, och det kan ej förvåna att de snart blefvo mycket omtyckta, då de erbjödo hela nyhetens behag, men nekas kan ej, att van Dycks typer, då de sammanställas, verka lugnare och jemnare och att såväl hans romerska som kursiva stil är lättare och behagligare att läsa. De nya typerna erbjödo dock en del fördelar, de voro djupare graverade och följaktligen blef icke blott trycket renare och klarare, utan typerna voro betydligt varaktigare. Omkring 1810 blefvo af en af Enschedés efterkommande den sista återstoden af van Dycks stämplar såsom obrukbara förstörda och 60 år senare var det Willems förbehållet att kunna påvisa den dåliga smak, som var anledningen till denna handling af vandalism. Gjutare i Holland och Belgien insågo nu fastän försent, att de förstörda typerna dock hade sina goda egenskaper, och man började snart att göra försök att efterbilda dem.

Bland andra holländska stämpelgravörer och stilgjutare bör nämnas DIrcK VOsKENS och hans son, hvilka utöfvade sin konst i Amsterdam och kommo i sådant rop, att beställningar tillströmmade från in- och utlandet i sådan mängd, att de hade mera att göra, än de hade förmåga att utföra. ISAAC VAN DER PorTrTE, likaledes bosatt i Amsterdam, hade äfven ett godtrykte som stilgjutare. RUDOLF WETSTEIN köpte i Basel och Genéve af typgjutare material till ett stort gjuteri, som han inrättade i Harlem, och sedan öfvergick i familjen Enschedés ego.