Sida 409
805
Nickelmalmer — Nicolai
806
fått vidsträckt användning inom maskintekniken. — Myntmetall, nickelbrons, konstant a' n och m o n e' 1 - metall äro legeringar mellan koppar och nickel med resp. 25, 40, 40 och 70 % nickel. Nickelbronsen lämpar sig särskilt för finare instrument. Om manganin, nickelin och nikrom se tab. till Motständsmetaller. En seg och fast maskinbrons erhålles genom legering av koppar och tenn med nickel och mangan; en syrefast legering erhälles av lika delar aluminium och nickel med någon tillsats av fosfor.
Nickelmalmer. N. äro av tre typer : nickelhaltig magnetkis, nickelhydrosilikat och nickelarsenider. Den nickelhaltiga magnetkisen bildar oregelbundna utskiljningar i noritiska gabbror och diabaser. Nickelhalten, 1,5 — 3,5 %, härrör från mineralet pent- 1 an di' t, (NiFe)S, intimt inblandat i magnetkisen. Malmerna hålla vanl. något koppar och platina. Världens största nickelförekomst, Sudbury i Kanada, samt de norska (Evje, Ringerike), svenska (Kleva i Alseda skn, Jönköp. 1., Kuso i Aspeboda skn, Kopparb. 1., m. fl.) och finska (Petsamo) förekomsterna äro av denna typ. De hydrosilikatiska N. ha uppkommit genom nedvittring av serpentinstenar, varvid dessas nickelhalt koncentrerats i ett svårlösligt grönt hydrosilikat, garnieri't, med 5 — 15 % nickel. Den förnämsta förekomsten är Nya Kaledonien. Nickelarseniderna (de viktigaste äro nickel i' n 1. röd kopparnickel, NiAs, och kloanti't 1. vit kopparnickel, NiAsj) spela numera ingen större roll. De erhållas som biprodukt vid några silvergruvor, t. ex. Cobalt i Kanada,
dur den brutna N. håller c:a 3,5 % nickel. Nickelproduktionen var 1924 34,800 ton, varav Kanada lämnade 31,066 ton och Nya Kaledonien 3,600 ton.
Nickhake, lätt skeppskanon av äldre typ; kaliber vanl. 2 ä 2,5 tum. N. lågo i n i c k e 1 å - d o r, fast förbundna med fartygssidan, och rekylerade därför ej.
Nickhällning, tjudring av betesdjur medelst en hälla mellan grimma 1. halsrem och ena framfoten, så kort, att huvudet blir nedböjt och gången "nickande". Jfr Djurskydd sp. 400.
Nicol [ni'kkl], W., se N i c o 1 - prisma.
Nicola'!. 1. Philipp N., f. 1556, d. 1608, tysk luthersk präst, kyrkoherde i Hamburg 1601, framstående, ehuru föga produktiv psalmdiktare (Sv. ps. 496; Nya psalmer 509). — 2. Friedrich N., f. 1733, d. 1811, tysk författare och förläggare, Lessings och Moses Mendelssohns vän. N. är framför allt bekant genom sina tidskrifter, av vilka Allgemeine deutsche Bibliothek blev det viktigaste organet för den tyska "upplysningen". N. var föremål för häftig kritik av Goethe och nyromantikerna. — 3. Otto N., f. 1810, d. 1849, tysk tonsättare, skrev jämte symfonier, kammarmusik, sånger m. m., fyra operor, av vilka Muntra fruarna i Windsor (Sthim 1857) genom sin friska, humoristiska musik vann en alltjämt bestående popularitet. — 4. GeorgFriedrichN., f. 1874, tysk läkare, prof. i Berlin, utgav 1917 den pacifistiska Die Biologie des Krieges (Krigets biologi, 1918), en fördomsfri, på mångsidigt kunskapsmaterial byggd studie över kriget som biologisk och social faktor.
Nicola'i, se Scharling.
Källa: Internet Archive ·