Sida 410
807
Nicolaus — Nicot
808
Nicolprisma. L den infallande strålen,
Eo den extraordinära, O den ordinära
strålen.
Nicola'us, se även Nikolaus.
Nicola'iis av Autrecourt [åtr3ko'r] (de Autricuria), se M e d el t i d s f ilosof i sp. 1425.
Nicola'us av Cues [kos], se C u s an u s.
Nicola'us av Oresme [årä'm], f. omkr. 1325, d. 1382, fransk filosof och matematiker, 1377 biskop i Lisieux. N. införde potenser med brutna exponenter och utvecklade den grafiska metoden för framställning av varierande storheter. Se vid. Medeltidsfilosofi sp. 1427.
Nicola'us Herma'nni (latinisering av Nils Hermansson), f. 1326, d. 1391, biskop i Linköping 1374, var under sin studietid informator för Birgittas barn och intresserade sig ss. biskop livligt för Vadstena kloster och för Birgittas kanonisering. Till hennes ära skrev han även ett Birgittaofficium, vari bl. a. ingår hymnen Ro'sa ro'rans honita'tem. Politiskt hörde N. till drottning Margaretas anhängare.
Nicola'us Olai Bothnie'nsis (latinisering av Nils Olofsson från Västerbotten), f. trol. på 1550-t., d. 1600, universitets- och kyrkomän, ärkebiskop i Uppsala 1599. 15S6 lärare vid det av Johan III inrättade kollegiet i Sthlm, avsattes och fängslades han 1589 på grund av sin opposition mot konungens kyrkopolitik. N. var ordf. vid Uppsala möte 1593. Prof. i Uppsala 8. å., understödde han hertig Karls politik mot Sigismund och var en av ledarna för korvtåget.
Nicola'us Ragvaldi (latinisering av Nils Ragvaldsson), d. 1448, ärkebiskop i Uppsala 1438, var 1434 — 36 ett av de svenska ombuden vid Baselkonciliet. Ss. ärkebiskop föreslog han 1439 hertig Kristofer av Bayern till Sveriges konung och stödde honom sedan troget till sin död. Under N:8 tid byggdes ärkebiskopsborgen vid Almare-stäket.
Nicola'ysen, N i c o 1 a y, f . 1817, d. 1911, norsk arkeolog, nedlade ss. den ledande i Föreningen til Norske Fortidsmindesmerkers Beväring och sedan 1860 SS. statsanställd antikvarie ett banbrytande arbete på Norges arkeologiska utforskande och utgav viktiga arbeten om norsk medeltidsarkitektur.
Nicole [-kå'll], Pierre, f. 1625, d. 1695, fransk filosof och teolog, tillhörande jansenismen. Jämte Antoine Arnauld författade han Port-Eoyalskolans (se d. o.) berömda handbok i logik.
Nicolette [-lä'tt], se Aucassin och Nicolette.
Nicolovius, se Loven 1.
Ni'colprisma 1. n i' c o 1, kalkspatkristall, som delats mitt itu med ett diagonalt snitt, varefter hälfterna hopkittats. Mot ena ändytan infallande ljus (L) uppdelas i en ordinär (O) och en extraordinär [EO) stråle (se Dubbelbrytning); den förra totalreflekteras vid snittytan och absorberas av infattningen, medan den senare går rätt igenom. N. användes därför för att åstadkomma planpolariserat ljus (se Polarisation). — N. uppfanns 1828 av skotske fvsikern W. Nicol, f. 1768, d. 1851.
Nicolson [niTddsen], ee C a r n o c k.
Nicot [-kå'], Jean, f. omkr. 1530, d. 1600, franak diplomat och
Källa: Internet Archive ·