Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på Skandinavien

men det oaktadt torde afgörande bevis derför ännu saknas, under det att allt visar, hvilken stor roll bronsen spelade under större delen af Egyptens blomstringstid. Lepsius måste sjelf erkänna \ att inan i Egyptens grafvar funnit »mycket få föremål af jern, och att det som hittills anträffats antingen bevisligen är från en mycket sen tid, eller icke kan till sin härkomst säkert bestämmas, eller öfverhufvud icke är från forntiden». Han söker visserligen förklara detta dermed, att äfven från den grekiska och romerska forntiden ganska litet jern bevarats, hvartill orsaken skulle vara, att allt jern så lätt förstöres, då det ligger i jorden. Men utom det att, jernet i de ständigt torra egyptiska grafvarna borde kunna hafva bibehållit sig bättre än annorstädes, kan man mot Lepsii förklaring med skäl göra den anmärkning, att jern ingalunda är sällsynt från den del af Greklands och Italiens forntid, under hvilken denna metall var känd. Grundade anmärkningar kunna äfven göras mot det bevis för jernets tidiga bruk i Egypten, som man velat finna deruti, att stenmonumenten endast kunna hafva frambragts med verktyg af jern, eller rättare stål. Man har nämligen funnit, att spår af jernmejselns användande endast undantagsvis kunna upptäckas och ej förr än under det Nya rikets tid, således på en tid, då jernet, såsom man af andra omständigheter vet, redan var kändt. Dessutom har det af en fackmans undersökningar visat sig, att man ej ens behöfver metallverktyg för att bearbeta en sten så hård som den, hvaraf de egyptiska monumenten äro gjorda. Man kan göra det med verktyg af sten, om än arbetet då går mycket långsamt och fordrar stort tålamod 2. 1 Anf. arb., sid. 105. 2 Soldi, Les arts méconnus (Paris, 1881), sid. 492; Perrot et Chipiez, Histoire de l'art dans Vantiquité, 1 sid. 755.