Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på Skandinavien

hvilken man ansett sammanfalla med de sista århundradena före Kr. f. \ Alla dessa svårigheter försvinna emellertid, när man, sasom jag gör, i den ena gruppen ser minnen från den äldre delen af bronsåldern och i den andra gruppen minnen från den yngre delen af perioden, när man anser tidsskilnaden mellan bronsålderns slut i Norden och i mellersta Europa vara jemförelsevis ringa, och när man betraktar de främmande arbeten, hvilka träffats i nordiska fynd, som nästan samtidiga med de föremål af alldeles samma typer, hvilka träffats i sina hemland. Man har visserligen sagt, att nya svårigheter skulle uppstå, om man antoge, att bronsåldern slut i Norden icke inträffat långt efter periodens slut i mellersta och södra Europa. Då skulle man nämligen icke kunna förklara, huru bronsålderskulturen inom det nordiska området »nått en höjd i fin smak, i rik och egendomlig utveckling, till hvilken den icke kom på något ställe i mellersta Europa»2. Man utgår emellertid härvid från den förutsättningen, att bronsåldern i Norden ej kunnat nå en sådan höjd förr än den upphört i mellersta Europa; en förutsättning, för hvilkens riktighet något bevis icke anförts, och väl ej gerna kunnat anföras. Det är sant, att den öfverlägsenhet, hvilken röjes i den nordiska bronsålderns arbeten, måste väcka vår undran, och att denna undran icke minskas, när vi finna, att de yppersta arbetena tillhöra ett så tidigt skede som den 2:dra perioden. Men vi måste ihågkomma, att äfven minnena från den tid, som närmast föregår bronsåldern, äro i Norden öfverlägsna dem, hvilka iså g o d tso m alla andra land träffas från stenåldern. Äfven de vittna om en smak och en formfulländning, som måste väcka vår 1 Undset, anf. arb., sid. 293; S. Muller i Årböger f . nord. oldkynd. 1876, sid. 187 o. följ. 2 S. Muller i Årböger f . nord. oldkynd. 1876, sid. 191.