Sida 31
Per Hasselbergs lifsverk af Richard Bergh
en grodas; till yttermera visso sitter på fotstället framför Hickan en groda i samna ställning som hon själf. »Une grenouille» kallar fransmannen en flicka i slynåldern, däraf idéen. Statyn symboliserar det primitivt mänskliga — omedvetenhetens tillstånd. En bättre representant för det omedvetna än denna flicka, som med näsan i vädret och blicken riktad in i det blå intet njuter tillvaron på samma sätt som grodan framför henne, kunde Hasselberg ej gärna finna. Hvad konstskicklighet i formbehandlingen beträffar, torde grodan vara det förträffligaste verk Hasselberg åstadkommit. Dess rygg är i marmorn utförd med en finess i detaljerna, som kommer åskådaren att formligen se, hur det spritter af lifslust i den unga kroppen. Oaktadt lifligheten och realismen i behandlingen äger statyn i sin helhet dock ett orubbligt plastiskt lugn och tillhör på intet sätt det slags realistiska genreskulptur, som man så ofta ser i Frankrike. Hvad Hasselberg lärde sig af franska skulptörer var teknisk fulländning; hvad han däremot ej ville lära af dem — och detta länder honom till heder — var deras allt mer öfverhandtagande benägenhet att göra skulpturen »pittoresque», d. v. s. att gifva figurers ställningar och uttryck, draperiers fall, omgifvande föremål etc. denna lediga hållning, som man ser å målningar, och som där, tack vare bakgrunden och en konkret stil i öfrigt, äger sitt berättigande. Skulpturen är, oaktadt den framställer formen handgripligare än måleriet, en mycket mer abstrakt konst — med strängare fordran på idéel stil.
Fot. B. Orling. H. K. H. PRINS EUGEN.
I brons hos H. K. H. Prins Eugen.
»Uppfinnaren» kallar Hasselberg en staty, föreställande en gosse, hvilken tankfullt sysslar med ett litet vattenhjul. Den bildar på sätt och vis en lämplig kontrast till den tanklösa grodungen, men står, både hvad komposition och utförande angår, långt tillbaka för denna.
Efter sin hemflyttning till Sverige påbörjar Hasselberg det verk, som bland de afslutade statyerna blef hans sista. Det är utan tvifvel ett af hans märkligaste och personligaste arbeten, fulländadt så väl i hänseende till komposition som till teknisk färdighet. Statyn föreställer en liggande kvinnofigur, och han kallar den »Näckrosen». Den latinska benämningen å denna blomma (Nymphæa alba) gaf tillika med berättelsen om, hur vattnets fagraste blomma uppstiger från sjöbotten till
Källa: Project Runeberg ·