Sida 37
Per Hasselbergs lifsverk af Richard Bergh
Fot. B. Orling. VIKTOR RYDBERG.
Ofullbordad statyett. Tillhör fru Susen Rydberg
å Djursholm.
Vid sidan af dessa statyer hann Hasselberg under sin korta konstnärsbana utföra en mängd porträttbyster och medaljonger samt de förut af mig flyktigt nämnda dekorativa figurgrupperna i Fürstenbergs galleri. Bland bysterna torde den af målaren Ernst Josephson vara mest fulländad. Alla bära prägeln af lif och karakter, men alla äro ej hvad själfva kompositionen angår vällyckade. Eget nog förstod ej Hasselberg, trots sitt säkra formsinne, konsten att fyndigt afskära en figurs öfverkropp så att denna med hufvudet bildade ett väl afrundadt helt. Förmodligen fanns det i detta afhuggande af en del från en lefvande organism, hvilken först i sin helhet ger full idé om sin ändamålsenlighet och skönhet, något för Hasselberg sårande, som omedvetet gjorde hans hand ovig. När Hasselberg behandlade hela människokroppen, blef hans komposition alltid lika väl afvägd som storslagen i hållningen. Bland de svåraste uppgifter han som konstnär hade, var den att med figurgrupper dekorera takfrisen till det då under byggnad varande Fürstenbergska galleriet i Göteborg. Lyckligtvis hade han frihet att själf välja sina ämnen, och han valde också något af det, som intresserade honom mest i lifvet. I en serie af sex allegoriska figurgrupper framställde han vår tids stora uppfinningar, därmed också förhärligande de i dem lefvande naturkrafterna. Bland dessa grupper torde de, som äga de våldsammaste rörelserna: »ångan» och »dynamiten» taga priset framför de öfriga: »elek- triciteten», »magnetismen», »telefonen» och »fotografien», hvilka alla äro hållna i lugna, enkla ställningar. »Ångan» representeras af en kvinnlig och en manlig figur (vattnet och elden) hvilka, utsträckta å ömse sidor om en liten dekorativt formad ångpanna, synas i vildt arbetande ställningar jäkta framåt mot åskådaren. Den i hög grad originella rörelsen, som endast genom liniernas lyckliga balans tillstädjer gruppen plastisk ro, ger ett intryck, hvilket lika osökt som genialt erinrar om de arbetande pistongerna å ett lokomotiv. Den manliga figurens väldiga, kraftfulla skuldra synes bunden åt den sida, där ångpannan är — en bild af den bundna kraften; i öfrigt är hans muskulösa kropp fri till rörelse. — »Dynamiten» är lika originel. Här se vi åter en man och en kvinna; denna gång skilda åt af ett klippblock. Kvinnan synes utan eftertanke, blind och fanatisk, störta med hufvudet mot klippan, som remnande hotar henne med undergång. Mannen å sin sida ses försiktigt med senig
Källa: Project Runeberg ·