Sida 58
Tredje boken
' Jagtslottet. . 55 ■
Cl^fieirit der nttCy atl han marint tackade sin sed* nare dystra erfarenhet lor det nöje ban nu kfiode*
Vär han kom till sin hast, var Juliaoi redan bor* tey btaraf han med ökad förvAningsIot^ att hans -frände vidit hem förut. Utan appskof satte han sig derföre upp i sadeln, och sporrade sin Dul-
0
eefal munterty i mening» att åtminstone på vägen tfpphioaa sin bistra kusin. Alen äfven detta in*- tlräffadé ej. Med snabb fart skonade han ej s^l ansigte och inga ^nar, hTilka, under det de ^ afbrätos, gåfvo ett doft skall i vildmarken, som upprepades af friska eeho^s enM>l mossbehang- , åm gröngrå klippor. Dulcefal gjorde de raskaste språng o/ver skummande skogsräDuiiar, bildade af den våta årstiden. Slutligen kom Franr till' Jagtslottet^ steg af, flög uppför trapporna. Meot Julianus var lika sCi litet att liäiTa hemma, som: vid den mörka förskräckliga grufvan.
I^DJE BOKEN.
» Son Tar Iter fSrvandlad.
I3o&TA Uti en annan trakt se vi Julianus stilla .och ledigt trafva på sin hSst genom efi skog, som med sin friska morgonluft var högst angenäm* Utan att gissa aadamålet för hans ridt ^ ifall.
Digiiizeci by LiOO^lc
Källa: Internet Archive ·