1720, 1772, 1809

var högsta maktens ofelbarhet religion, och man vet, oin han förblef sina religiösa begrepp trogen! Fadren hade kallat sig ”den förste medborgaren bland ett fritt folk”*), och skulle kanske ef-

*) IN?ed denna klingande fras — den tidens ’’Charte vérité", ej olik löftet 180!), att ingen alns bredd skulle gå förlorad af deu Svenska jorden ocli 1812 om indragnings-maktens alerlemnande, när den då för handen varande politiaka konjunktur upphört — hade han fångat mångas sinnen, som vändes emot honom, i samma mån han sjelf vände sig från ett fritt, till ett enväldigt regeringssystem. Tio år efter det han begagnat ifrågavarande uttryck, blef Ceremonimästarn Plomcnfeit varse ristadt å en fönsterruta på Beckers värdshus vid Norrtullsgatan dessa ord: "Gustave III le premier citoyenPlo-mcnfelt ritade dcrunder: "11 a éte; mais ä present le premier fourbe”. Under alla för-derfvade regeringar anser lycksökeriet an-gifvelser för en stege till uppkomst. Kapten Lundstedt vid Drottuingens Lifregeinente, vittne till Plomenfclts oförsigtiga och opassande handling, skar ut fönsterrutan och öf-vcrandtvardade henne i Konungens händer. Med mera belastadt politiskt samvete nu, än då han nio år förut skänkt Ofrerskärareu Hallströms lasteliga tal sitt förakt och sin förlåtelse, anlitade Gustaf vid detta tillfälle lagens 5 Kap. och 1 § i Missgerningsbalken, och lät anställa åtal mot Plomcnfeit inför Svea Ilofrätt, hvilken redan den 22 Mars 1782, eller fem dagar efter förgripclsen,