1720, 1772, 1809

—————————————————————————

En man, utmärkt för sitt snille och sina nycker, för sitt oefterrättliga men rena handlingssätt, för sin fanatiska frihetsifver i ungdomen och sin bäfvande frihetsskygghet i äldre åren; en man, som icke inskränkt sig, att, med Anckarsvärd, hycklande, blott orda om sitt förakt för födselns prerogativer, och som försmått, att sedermera, med Tamm, ångerfullt klappa på nådens dörr; denne man — en bland 1809 års politiska hjeltar — har under olika skiften af sin mångsidiga lefnad, och med ett mellanrum af vid pass tvänne årtionden, lemnat ett par bidrag till karakteristiken af sin tid, hvilka öppna ett vidsträckt fält till betraktelser. Det är dels under sakernas gamla och dels deras nya ordning, han gifvit luft åt sina känslor. Den ton af dysterhet, som genomgår begge dessa hans framställningar, liknar en