1720, 1772, 1809

KOyalism. Fadren föreskref sina utkora-de, att viil högtidliga tillfällen bevara skenet af anständighet, hinnande åt deras fria val, tdler fast hellre uppmuntrande dem att helt och hället af kläda den tillika med ceremonidrägten, och han föregick dem sjelf med exemplet af sitt eget höga uppförande: sonen fordrade

icke blott anständighet, men oförvitlighet, ej endast till offentlig sirat, utan äfven i det enskilda lifvots minsta och hemligaste förehafvanden, och sjelf fram-tedde han mönstret till den stränga sedlighet, som han gjorde till lag för andra. Fadren skulle ansett majestätets helgd blottställd, om han svikit ett kungsord, gifvet åt enskild man: sonen fann en ännu starkare bevekelsegrund att hålla fast vid sina ord, i samvetets röst och Gudalärans befallningar. Fadren lät sitt rikes kyrkor genljuda af Te l)euin,. och lät vid högaltaret i Christi Ståthållares förnämsta tempel tilldela sig det Heliga Sakramentet, af en för. sådant ändamal från Sverige eflerskrifv-en Luthersk prest, —* allt detta, icke af kärlek och tacksamhet för den himmelska allmakten, utan för att göra dfen jordiska mera åskådlig? icke för alt tillfredsställa sitt hjertas be-hof, utan för att i de verldsliga skadespelen, hans älsklingsnöje, bereda någon