1720, 1772, 1809

beraler öfverens om »less utomordentliga fördelar, bestående deruti hufvudsakligen, enligt de förres åsigt, att sedan grannen i vester förvandlats från en befarad iien-de till en beräknad vän, så hafva Sveriges trygghet och nationalförsvar derige-nom vunnit otroligt i stadga och styrka; uiuler det, jemlikt de sednares tanka, allt annat slatsi/iteresse är ett intet, i jenmlörolse med ilen naturliga och vackra sympatien bos en af gammalt sjelf-ständig nation för ett stolt och tappert folk, hvilket lösryckt sig från allt godtyckligt öfvervälde, och i sina bakom skyhöga klippväggar förskansade dalar planterat ett frihetsträd af mera högväxt art, än på något annat ställe i Europa, och efter hvars prototyp man önskade hiida andra samhällsskick, nära och fjer-ran. JJcggc dessa åsigter hafva sin storu \iL;t: vi äro de förste att deruti instämma. Då vi tillägga uttrycken af glädje öfver Brödrarikets llor och af djup aktning lör det allvarliga sätt, pä hvilket Brödrafolket hittills vetat upprätthålla sitt sjelfdanade statsskick, lärer ingen med fog kunna misstänka något trång-hröstadt partisinne ligga förborgadt under den utredning af frågan, eller rättare, den fråga, för att utreda ämnet, som vi nu skola framställa. Antagom ett ö-