Tillbaka Read Runeberg

1720, 1772, 1809

Originalsida 220
Originalsida 220
Originalsida 220
Originalsida 221
220–221

Sida 220

1720, 1772, 1809

viss färdighet att bedömma och heliandla ärenden, som ingen sqvadrons exercis och inspektörs-befattning i verlden kan bibringa. Deremot hafva de gemensamt ägt en annan högst väsendtlig administra-tif egenskap, och den uti i ganska rå-gadt matt; vi mena: sjeljfört roendet, u-tom hvilket en viss naturlig villrådighet alltid vidlåder besluten. När bröstet sväller af en ljuf oändlig trängtan att helsas för statsförbättrare, faller sig ej så noga om i sjelf va verket en föregif-ven re-form skulle upplösa sig uti. en vämjelig ref-orm på statskroppen. Dessa begge begrepp, hvaraf det eita innefattar så mycken helsa, det andra så stor sjuklighet, ligga hvarandra lika nära i verkligheten, som i stafningssätt. Stats-klokheteii förstår att urskilja samt att varsamt men allvarligt och rastlöst till-vägabringa det ena, under det att char-lataneriet och inbilskheten röra upp himmel och jord, för att bringa det andra å bane. Sverige kan i närvarande stund berömma sig af flera frejdade skriftställare, hvilkas välmening vi äro långt i-fran att bestrida, men hvilka föreställa sig, att statsman och förslagsmakare äro identiska begrepp: att man är tänkare, så snart man sätter pennan i gång, och författare, blott man låter trycka hvad

Källa: Project Runeberg ·