1720, 1772, 1809

tlare i sjelfva skriften: ”Är statskroppen ”en gång i olag, och fortgå dess funktioner icke mera fritt ocli obehindradt tili en stigande förkofrari, så må man icke med pailiativer söka motarbeta det ”felaktiga, utan göre man för sig klart 'och åskådligt hvarest grundorsaken förefinnes till de yerkningar man erfar, och ”denna, tillförlitligt utredd, tillintetgör» ”man det felaktiga i sin grund, och verk-ningarne falla hort af sig sjelfva. Det ”må icke förefalla ovuntadt, att jordbrukets idkare äro skuldsatte, och att ined ”Jivarje år kapital-förmögenheten hos ”denna betydliga medborgare-klass ge-”nom ytterligare skuldsättning nedsättes, samt slutligen helt och hållet försvinner, och att fastigheterna blifva de allmänna kassornas samt fromma stiftelsernas tillhörighet, då de nuvarande ägar-’ ne få skatta sig lycklige, om de kunna ”bibehålla sig såsom arrendatorer och ”landbönder på fädernejorden. Sådan är ”tallan af Svenska jordbrukarens tillstånd ”i allmänhet i de egentligen åkerbrukan-”de provinserne, och skulle mera allvar-”ligt begrundas och skarpare falla i ö-”gat på eu ocli hvar, derest icke den ”sjelfägande Bonden, genom användandet ”af egen, hustrus och barns arbetskraft, ”dymedelst förvärfvade sig den kost och