1720, 1772, 1809

garen, hvilka uppkommit genom Dess inköp af fastigheter, lydande under en ”spira, vid hvilken Svea gjuter glädjens lår.” Ty innan Högstdensamme inlät sig i någon sådan transaktion, infordrade han officielt Högsta Domstolens utlåtande i ämnet, och Högsta Domstolen gaf ett tillstyrkande i embetes vägnar in amplissi-ma Jonna. Bland andra bittra erfarenheter, som på detta sätt blifvit gjorda, har man sett vinningslystnaden och e-gennyttan missbruka Furstens ädelmod, sä väl vid sjelfva köpsluten, medelst en alltför högt uppdrifven saluskilIing, soin sedermera vid förvaltningen af de dyrköpta egendomarne. Monarken, som icke velat beröfva regeringsoinsorgerna en dyrbar tid, har sålunda nödgats anförtro särskilda detaljer af vården om dessa mera enskilda värf, tid efter annan åt Presidenten Sylvander, Justitiekansle-rerne Turdfjasld och Bergenschöld, Stats-sekteraren Nordenfalk, LamUhöfdingarne Gyllenhaal och Schmidt, Hofmarskalken Gyllenhaal, Bevisionssekreterarne Fore-lius och Martin, Kammarherrarne Chri-stiernin och Staöl von Holstein, Brukspatronen Tamm, Krigsråden Köslein och Hasenkampf samt Generalkon»ulen Dehn. En del af de olägenheter, vi nyss om-formält, framskymta ur ett officiellt do-