1720, 1772, 1809

egen liaml förordnade, under ”Kongl. Maj:ts frånvaro.” Hvad skulle våra ein-betsmän sagt, 0111 de, i stället för till-ökningar tid efter annan i sina ljmein-komster, blifvit i mistning utaf större eller mindre del deraf, i följd af Gustaf IV Adolfs olyckliga krig, .på sätt som de blefvo genom den "graflagde lijeltens, den Tolfte Carls'' hvars ”stöfvelklack’ sannolikt skulle göra bättre verkan bland ”djuren” på Långholmen, än i Svenska Minervas af Jiyssialg osande illumina-tioncr? *) Huru skulle det gått med

*) Sc Svenska TNlinerva N:o 130 den 30 Oktober 1835, qvädet, med öfverskrift: *’11-lnminationon” ocli signaturen: —n”. Teg'!

ner ytlrar, i anledning af elt annat, lika dyrbart tillfälle: ”Detta allmänna deltagande "bör så mycket iner glädja oss, som det nu ”mera i undra land torde vara tämligen .sällsynt. Det är sannt, man anställer afven ’ uer fester vid dylika tillfällen, man plun-”drar fälten på blommor och ordboken på ''smickrande talesätt, för att betyga sin förtjusning. Men det ser dock stundom ut på ”förtjusningen, som om den vore föreslaf-”vad, och den nndersåtliga glädjen kan ej ”alltid dölja, Btt han visar sig på hög befallning.”

Den skalkcn Kotzebue tveks liafva varit af samma tanka, dä han låter sin Borgmästare i Kråkvinkel ”tvinga folk, att ropa liurra frivilligt." Talet i Warschau, kommenterad t