1720, 1772, 1809

Sundet. Om, såsom Scliiller så*ger i Fiesco: ”vargar besörjde finanserna, räfsar voro deras sekreterare, dufvor förvaltade kriminal rätten, tigrar de goda ”förlikningarna, bockar afgjorde iigten-”skapsprocesser, hararna blefvo soldater, ”lejonet och elefanten stadnade vid tros-”sen, åsnan blef ambassadör och mullva-”den Öfveruppsyningsman öfver Statens ”embeten”; — då kunde, med Fiesco till Genuesarne, frågas: ”hvad är att hoppas af denna visa fördelning?”

I Nya Argus N:o 80 den 4 November 1835 heter det:

”En aktad Representant, Herr.Petré, yttrade vid sista Riksdag, då fråga var om Tullagarne: ”Det är olyckligt, dä, ”■pä sätt man under cn framfaren tid ”icke så sällan erfarit, Styrelsen "låter utmärkelser vederfaras perso-”ner, hvilka på lurendrejeri eller

och nar nian besinnar, att det är en Rysk general, som talar, så fär följande strof eu alldeles egen, en stor märkvärdighet:

”31 an troddeM — säger Suchtelen — "sig ”se en Europeisk krigshär, iakttagande nö-*’dig a forsigtighetsmätt mot Asiatiska horder.’* Vi innesluta denna skildring i deras å-tanka, som liänryckas öfver det storartade i ltysslauds, livad jrtan angår, högt uppdrifu» kultur.