1720, 1772, 1809

Beherrskares namn, erinrar denne Svenske Konungason om Catharina den Stora, som beseglade grannsämjan med Seraljens Sjelfherrskare, genom namnet Constantin åt sin sonson *).

Ropen på l-eforin bevisa ömsom be-hofvet af förbättringar, ömsom blott ett moraliskt lidande, hvaraf samhällets alla individer kunna frätas och hviiket, likt den febersjukes längtan att byta om bädd, uppenbarar sig i åtrå efter förändring, hvaruti man motser, om icke en lisa i sina qval, åtminstone en sinnesförströelse, som gör att man glömmer dem för några ögonblick. Det fordras likväl något mer än rop å ena sidan och begifvenhet på rön å den andra, för att icke samhället

*) 1 Tidningen Fäderneslandet N:r 130

clen 29 Augusti 1881, uppsatsen, kallad: *’'Ar/furstens namn" finnes en not af följande innehåll: ”När Catharina 11 gaf det i

”hennes stater då främmande namnet *'Con-”stantin" åt den andra i ordningen af sina ''sonsöner, spådde man, icke Itvsslaiuls, utan ”Ottomaniska Portens fall. Hvilken pauisk ”(eller rättare hädanefter, och begripligare ”i våra dagar) hvilken llelgiok förskräckelse "(terreur bclgique) har väl då nu bemäktigat ”sig sinnena i det tappra Sverige, att. då ”man nödvändigt vill spå, man hellre väljer *’den dystra, äu den hugncligare bemärkelsen?”