1720, 1772, 1809

Man läste i förlidne Oktober månad i Stockholms Dagblad cn ”insänd”, omständlig och genom flera Ntimmer fortsatt beskrifning på Sveriges belägenhet under ett nu tilländalupet fjerdedels sekel. Att taflan ju skulle blifva leende, var att förutse af sjelfva den lokal, man utkorat till hennes exposition. Vi klandra icke, att Styrelsen låter framställa sina ”berömliga sidor” i så fördelaktig dager som möjligt; men dä det sker, och med uttaladt anspråk att göra djupt intryck på allmänheten, blir detta af en icke påräknad beskaffenhet, om i panoraman skulle till de ”berömliga sidornas” glanspunkt räknas: badinrättningar, lty-ska åkdon, kullbåtar, tvättunstalter, magasin des luncltes, fisksumpar, montag-nes russes, Carlsbader vattentillverkningar, Hotels garnis, Sclnveitzer- och grannlåtsbodar, restaurationer, m. m. Om de materiella framstegen ock vore af su-perlatif art (och vi medgifva rätt gerna, att materiell förkofran i slöjdflit, näringsföretag samt en och annan lef-nadsbeqvämlighet under närvarande epok ägt rum), men sådant skedde antingen på bekostnad af, eller utan samband med, samtidig moralisk utveckling; så vore dessa framsteg i sjelfva verket ett tillba-kaskridande: vore blott en prunkande minnesvård öfver Samhällets längesedan