Sida 17
. ning till missbelåtenhet. Dag från dag utvecklade sig mera frändskapen mellan Landtmarskalkens och Statsministerns för utrikes ärendema Grefliga valspråk *). Man fann väl intet föremål i Huset, som kunnat bättre än De Geer fylla Ordförandeplatsen; men man fann tillika, att han sjelf fyllt den bättre förra gången. Ingen Landtmarskalk, ifrån 1800 till 1828, hade gjort De Geer första hedersrummet stridigt — 1830 innehade han blott det andra. Mången påstod — sannolikt utan skäl — att orsaken kunde sökas i sträfvandet att stå väl "d la cour et au cabaret/' som ordspråket heter.
Emellertid hade Representationen i allmänhet honom att tacka för en högst väsendtlig tjenst. Med våldsamheten af en feberyrandes raseri kastade Ministern och Opposition sig gemensamt på realisationsidéen, förespeglad såsom ett arcanum mot allt samhällsondt, mot alla enskilda besvärligheter, och såsom ett förlof-vadt land för alla rättroende — lättrogne. Man såg å ena sidan Grefvarne af Wetterstedt, af Ugglas, Mörner, Löwenlijelm, Friherre af Nordin och Herr .Skogman, alla ledamöter af Konungens Statsråd, icke blott lemna sma röster åt förslaget och understödja detsamma med inflytandet af sitt tillstyrkande, hvarom i sådant fall ej varit annat att säga, än en innerlig önskan och ett patriotiskt hopp, att deras åsigt måtte vara den rätta i cn så genomgripande vigtig statsangelägenhet; utan äf-ven och i synnerhet ifra för en begäran af Ständerna
Dc Gcerska ättens valspråk, som återfinnes öfver den Grefliga hjelmprydnadcn på af Wetterstedts vapen, lyder så: ”non sans cause.”
Källa: Project Runeberg ·