Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

Q9 att framskrida, än nästan hvilken rak linea öfver land skulle göra emellan tvenne, äfven i de mindre bebodda provinserna belägna, ställen bos oss. T y det vilda tillståndet af våra skogar, berg, mossar, strömmar, sand- hedar, m. m. skulle ändå knappast kunna be- svära den genomträngande vandraren så myc- ket, som Colombia's vägar göra den, dem un- der regntiden passerande, resande. Besvär- ligheter under resan hafva här naturligtvis för längesedan reducerats till blotta möjlig- heter att f r a m k o m m a o c h blir det således bristen eller mängden af dessa, som här de- finierar den gode eller den dålige vägen. Vi började i dag med en skog, b varest träd, buskar, lianer, vass, träsk, smuts och vatten räckte hvarandra troget handen, för att, om möjligt, hindra genomresan. Det är o- möjligt beskrifva det tråkiga och ledsamma af en dylik vag, så mycket mindre, som det icke är enformigt, utan tvärtom i högsta grad varierande; livilket gör att man icke kan tänka på något annat, då uppmärksamheten stän- digt bor vara fästad på de omgifvande besväi'- liga föremålen. Här, till exempel, sitter man i en djup torfmosse, i hvilken hästen ned- sjunker till den grad, att rjr ttaren skulle sit-