Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

io3 sköljde både häst, sadel och ryttare från den redan passerade vägens smuts. Kort derefter anlände vi, något före mid- dagen, till en vacker by, benämd Santa Rosa3 hvarest vi hvilade något, i skygd för den brännande solhettan, Efter en kort rastning fortsatte vi, i ordets egentliga bemärkelse, vägen igen; ty snart var den, om icke sämre, åtminstone icke bättre, än den vi tillrygga- lagt. Så vida det kan vara en tröst, att se andra i samma fördömelse, som oss sjelfva, så hade vi den nu; ty närheten med Cartagena. gjorde, att vi nu stundom mötte eller pas- serade någon. De förra beledsagade ofta sin lielsning med den öfverflödiga underrättelsen, "Camino muy travajosoj Senor!" — mycket svår väg, min Herre — och de senare försökte alltid genom eder och käppslängar, besvärja sina stackars små, med frukter lastade åsnor, att ej helt och hållet förlora contenancen i de djupaste svåraste ställena. Utom detta, var det ingenting som förströdde tankan: den tjocka jemna skogen, som icke medgaf den ringaste utsigt, blef slutligen alldeles mattan- de för ögat: förgäfves sökte det efter någon öppning deri, för att få hvila på något mera aflägse gladare föremål. Såg man någon gång