Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

I Of) svart kalkon , men äro för öfrigt de fulaste fjäderfän i verlden. Då man ser dessa, med sina stora, hängande, svartsotiga vingar, ;gora sina haltande skutt på de långa tjocka gråblå benen, och dervid föreställer sig, till exem- pel, den sköna svartgula glänsande Turpi- anen med sin fina nätta figur, så förefaller det som Södra Americas natur ville genom dessa tvenne foglar visa, att den är lika rik och stark i att frambringa det fula, som det sköna. Den friskaste luften i Cartagena är onek- ligen på de höga vallarne, hvilka morgnar och aftnar, genom sitt höga läge, tillbjuda mera svalka, än de lågt liggande gatorna, dit vin- den ej kan så fritt framstryka som här. Upp- förda af en sort grof, corall-blandad, hvitgrå k stenart, omgifva de Staden helt och hållet; och då man passerar dem midt på dagen, då in^et skygd fins för de brännande solstrålarne, förefaller det obegripligt, huru man i detta kli- mat kunnat uppföra en så vidlöftig, kolossal De förra använda de ofta som smekord, och de se- nare att betyga sitt misshag. Så, till' exempel, hfir man dem ofta såga: Caballo — Håst; Caballito •— liten vacker Håst; Caballote — stor- otåck Håst. Åf- vensom: Muchacha — Flicka; Muchachitä—liten söt Flicka; Muchachota — stor ful Flicka; o. s. v.