Sida 168
VII. Mompox
7 168 som egentligen räddade mig. Det var en lång åldrig Negrinna, hvars svarta krusiga liår redan börjat hvitna; och som, oakta dt sin svarta färg och besynnerliga k a r l n a m n - , MatJuas—.skötte mig med en nästan moderliv l O omvårdnad. Också var det endast genom hennes kloka skötsel, som det blef möjligt för mig, att efter sex veckor kunna gå uppe i- gen, och börja se mig omkring i den för mig ännu fremmande Staden, Mompox ligger på Magdalena's venstra strand, långs hvilken den sträcker sig öfver halfannan mil, ehuru den icke gr mera än tre gator bred, På ena sidan tillstöter en med Rozas, planteringar pch små gångstigar uppfyld skog, och på den andra flyter den breda jemna flqdeq, för hvars flödande under regntiden Staden skyddas genom en tjugefem fot hög mur, som tre fot tjock, följer stranden öfver en mil Gatorna, ehuru så långa, äro breda och nästan raka, utan stenläggning, men några de förnämsta försedda med trot- toirer. De större husen äro af mursten, icke mera an en våning höga, men snygga, hvit- limmade och så svala som möjligt. Den ga- tan, som ligger längst från Floden, liksom andarna af de t-venne andra, äro helt och
Källa: Project Runeberg ·